Alltså vart har ett år försvunnit, det vet jag inte! Under veckoslutet blir det ett år sen mamma hamnade första gången till den stängda åldringspsykiatriska avdelningen i iKompasssjukhuset För mig var det tuffa tider, men ja har klarat mig väldigt bra. Också nu har det värit väldigt tufft, men livet har burit mig ända hit. Jag ska klara mig nu, det ska gå bra!
Vi har mycket gemensamt, vi är enda barn i våra familjer, vi är båda födda i september. Mika är född den nionde september, jag är född i slutet av september. Åldersskillnaden oss emellan är sju år, Mika är så mycket äldre än jag. För tillfället är Mika 57 år, jag fyllde 50 år i fjol. Mika är snäll, men han kan också vara väldigt bestämd. Det beyder dock inte att jag behöver vara rädd för honom, det är tvärtom. Vi har känt varandra rätt lönge, därför behöver vi inte vara rädda för varandra. Det är bra!
Kommentarer
Skicka en kommentar